torsdag, juli 14, 2005

Poesidebatten

tycks aldrig sluta. Tidskriften OEI får stå för en konkret och språkmaterialistisk hållning och motståndarna är "romantiker" av en eller annan tappning - oftast religiösa i konfessionell eller egentroende form.

Den gamla motsättningen mellan realister och nominalister i en ny version. Begreppsrealister som vill föra begreppet till en egen, oberoende existens utanför de ting som allmänbegreppet omfattar. För nominalisten är allmänbegreppet ett namn, som vi tillskriver godtyckligt många enskilda ting.

Nominalisterna representeras av OEI och begreppsrealisterna är tidskriften Post Scriptum och diverse medlemmar av den söndersprängda - eller egentligen aldrig upprättade - Malmöligan.

Personligen har jag hamnat i en egendomlig mellanposition, där många av PS medlemmar uppskattat och tagit till sig min bok om Paul Andersson, medan jag själv helt går på OEI:s linje.

Att aldrig höra till. Att alltid stå utanför.