Normalt normbrott

(En text som jag gärna hade sett publicerad till förlaget Normals invigningsfest 2005-01-19.)

Varje beskrivning i en skönlitterär bok lutar sig mot andra beskrivningar i andra språkliga framställningar i en lång kedja, en lång tråd, en lång tradition. Traditionen har en oerhörd kraft över sinnena. Ett framställningssätt som vunnit burskap, kommer att uppfattas som det "naturliga" eller riktiga. Ibland blir till och med själva den språkliga beskrivningen lika med "naturen" - och varje brott mot språkramsan ett naturvidrigt brott. Detta är speciellt olyckligt för bögar och lesbiska, som av tradition framställts som beklagansvärda individer och som ofta blir boven i dramat när det gäller deckarintriger. Så i ett avsnitt av teveserien Kommissarie Lynley häromveckan. Det har en litterär förlaga i en deckare av Elizabeth George. En lesbisk läkare hade mördat älskarinnans make i ett svartsjukedrama. Alla åskådare förväntas dra en lättnadens suck och säga – ja, det kunde jag väl tänka mig att den lesbiska var mördaren.

Dessa litterära konstruktionsmodeller, eller berättarstrukturer om man så vill, har en seg livskraft och en oerhörd makt över sinnena. Man säger till slut att det ÄR så att lesbiska är de troliga misstänkta. Å andra sidan var det så att i det näst sista avsnittet av Kommissarie Lynley fanns ett lesbiskt par med, som först var djupt misstänkta, men som senare visade sig vara oskyldiga. Den skyldige var en äldre man som beskyddade en genialisk yngling. Den äldre mannen kunde då indirekt framställas som gay! Ja, ni förstår vart jag vill komma.

I det heteronormativa samhället finns ett strukturellt våld inbyggt, som inte kan skyllas på någon särskild individ, men som påverkar oss alla i vårt sätt att tänka. Våldet mot queera individer. Vi använder oss alla gemensamt av det svenska språket. Klichéer och trosföreställningar, uppfattningar om samhälle och individ finns som färdiga produkter att bruka för de som kan svenska.Även bögar och lesbiska lär sig att nedvärdera bögar och lesbiska, som en slags andra klassens medborgare, under uppväxten. Inte minst genom framställningar i böcker och på teve. Det egna jaget är helt okej, men alla ”andra” beter sig så som den heterosexuella normen säger att bögar och lesbiska bär sig åt. ”Andra" skall man inte befatta sig med. Det strukturella våldet blir desto verksammare eftersom det knappast syns. Det är en del av vårt sätt att resonera, som uppfattas som normalt. Det blir viktigt att framhäva den egna "normaliteten" - i motsats till "andra" bögar och lesbiska, som alltid är onormala på något sätt. När bögar och lesbiska separerats från varandra i små harmlösa grupper som ser snett på varann kan den allomfattande heteronormen verka desto effektivare.Men där det finns heterosexuell makt finns det homosexuellt motstånd.

Det är en långsam och smärtsam procedur att gå igenom för de flesta homosexuella att se hur en omgivning man trodde var god och glad och verkligen gillade en, i verkligheten matar en full med förtryckande åsikter, som dessutom hålls för sanna.När den homosexuella själv verkligen kommit till klarhet med detta, som något som genomsyrar hela känslolivet, blir det en revolutionär kämpe av honom eller henne. Oftast henne eftersom feminismen lyfter på slöjan för existensen av språkets strukturella våld - dess färdigformade negativa klichéer om kvinnor liksom bögar och lesbiska. Bögar tjänar på att hålla tyst om sin homosexualitet eftersom vi lever i ett manssamhälle. En gerillakämpe uppstår med orden som verktyg och med en briljant insikt i ordens formskapande förmåga. Han eller hon blir en hejare på att formulera spetsiga åsikter om den förmodade "normaliteten", som alltid prioriterar en manlig, heterosexuell syn på världen. Inte undra på att bögar och lesbiska ofta blir skådespelare, författare och verkar inom andra yrken som använder orden som arbetsredskap. Vi blir alla gerillakrigförare i språkets djungel!!! Här finns grogrund för utmärkta författarskap.

Erika och Ulrika Larsson har nyss startat förlaget Normal. De bryter in som sub-comandante Marcos i våra hjärtan och publicerar romaner och noveller, barnböcker och facklitteratur med viljan och intentionen att göra oss alla uppmärksamma på rikedomen i den lesbiska litterära traditionen. Och ge oss ord och insikt att bekämpa de litterära klichéer som ständigt återupprepar samma formler.

Borgmästarna i de europeiska storstäderna Paris (Bertrand Delanoë) och Berlin (Klaus Wowereit) är båda framgångsrika homosexuella. När kommer den litterära världen ikapp och skildrar deras liv och strider, med- och motgångar? Normal litterär fantasi säger att här finns mycket att publicera..

Vi önskar lycka till med utgivningen de kommande åren och lyfter glasen till en Normal skål på Folkkulturcentrum i kväll.