tisdag, oktober 25, 2005

Konstruktionen av det som är

är helt beroende av det som tidigare varit. Varje ny konstruktion av varat som trovärdigt, beboeligt rum att utföra handlingar i, är invaderat av alla de strukturer, strategier och konstruktioner som föregått just detta ögonblick - detta nu.

Varat kan bara upplevas i det direkt närvarande nuet - ett undflyende något som aldrig låter sig fångas eftersom det mycket snabbt övergår från ett kommande nu till ett passerat då.

Alla närvarande ögonblick - om det nu finns några sådana registrerbara ögonblick - är strukturerade av allt det som funnits tidigare i medvetandet. Medvetandet, minnet, viljan, föreställningar om hur världen är uppbyggd. Även dessa är konstruktioner. Men det är just de som konstruerar vårt vara i världen.

Så om de flesta inte har något medvetande om den, numera mycket stora och omfattande gaykulturen, så "finns" den inte i allmänna medvetandet. Nu är det lyckligtvis inte så. En ganska stor medvetenhet om konstruktionen av den heterosexuella matrisen eller normen, som trycks på oss alla har infunnit sig i samhället genom undervisningen på genusinstitutionerna i landet. Det går inte längre att hävda att bögar och lesbiska "inte finns" - det framstår som absurt för den unga generationen.

Så när Polens nye premiärminister Lech Kaczynski talar om familjen som samhällets stöttepelare, så vet vi alla att det också är alla de samlevnadsformer som finns utöver familjen, som är de som bygger upp samhället. De är i dag i majoritet.

Det ärkekonservativa partiet Polska familjeförbundets (LPR) "strateg i kampen mot homosexualiteten heter Daniel Pawlowiec, en ung kostymklädd man som vi möter i parlamentsbyggnaden i Warszawa. Han var en av initiativtagarna till den "normalitetsparad" som hölls i Warszawa i somras. Ett tusental aktivister tågade genom centrala stan för att visa sitt missnöje med att Warszawas gaymarsch trots allt blev av - ett par tusen homosexuella och sympatisörer trotsade borgmästare Kaczynskis förbud och höll sin parad." skriver Dagens Nyheter.

De katolska reaktionärerna får Europa att stanna upp i det pågående reformarbetet för bögar och lesbiska och transpersoner i Europa. Det sker inte utan aktivitet från deras sida. Katolikerna har nämligen förstått varats konsistens så att det byggs upp av de aktiva handlingar - i deras fall troshandlingar - som konstituerar vardagen. Det är lite märkligt eftersom man skulle kunnat tro att de lutat sig mot föreställningen om ett metafysiskt Vara, som finns utan att behöva konstrueras i handling. Men det gör man inte. Varat uppstår som ett resultat av de handlingar och de traditioner som strukturerar handlingarna. En konstruktivistisk essentialism. Essensen i tron kan inte upplevas annat än genom handling. ändå är det så att essensen i tron ligger utom alla handlingar. En märklig dubbelhet som stärker den konstruktivistiska essentialismen som den katolska kyrkans existensmodus.

De katolska kristna bygger sitt existensrum från Bibelns skrifter och ger inget utrymme åt homosexuella - påven är med dem.

Det är en reaktionär, språklig konstruktion som drar genom Europa och minskar livsrummet och uttrycksmöjligheterna för en majoritet av dess invånare - alla som inte drivs av vanföreställningar om gudar och gudinnor och annan vidskepelse.

Det är en mörk tid vi lever i.

1 Comments:

Anonymous Jakob said...

Ja, det känns onekligen som om vi lever i en reaktionär tid, en backlash efter 90-talets öppnade gränser och (kanske naiva, men dock hoppfulla) framtidstro. Själv växte jag upp och började begripa politiska sammanhang ungefär samtidigt som Sovjetunionen upplöstes, statskommunismen störtades runt om i Europa och apartheidregimen föll i Sydafrika. Jag trodde verkligen på allvar att jäklar, världen blir bara bättre och bättre. Snart kanske det til och med blir fred i Israel. Snart kommer kanske alla världens länder att leva i fred, kärlek och förståelse...
Och så - paff - blev det 2001.

1:13 em  

Skicka en kommentar

<< Home