Torsdagskvällen

kom efter en lång mässdag. Jag var först på förlaget Normals mingel på HTF (ja, faktiskt - inte särskilt glassigt) efter mässans slut och sedan kollade jag upp Carl Forsberg med förlag, som jag inte kände till. Det visade sig vara en ung man i sina bästa år, lång, mager och med ljust hår som föll trendriktigt. Jag hade, av någon anledning, förväntat mig en äldre man. Poesiuppläsningarna (av en danska och en norrman) avvek inte på något märkbart sätt från andra uppläsningar jag varit med om - trots beteckningen "retrogardism". Eleganta unga män beställde dyra drinkar i baren på Respekt och det unga folket såg så där trendmässigt koola (med k) ut som man skall göra.

Sedan gick jag hem. Jag förstod att det var Rio-Rio som gällde. Jag tyckte mig ha hört ordet "båten" så många gånger under dagen att jag insåg dess dragningskraft.

Mitt seminarium gick bra och det såldes ett tiotal ex av min bok direkt efteråt. Jag kan känna mig nöjd. Bloggaren Isobel Hadley-Kamptz skrev att hon skulle gå och se på "underbara Birgitta Stenberg" tala om Paul Andersson i sin Expressenblogg - och det var ju mitt seminarium, som hon där gjorde reklam för. Och Jonas Thente tyckte att folket hos ellerströms tillhörde de elegantare. (Undrar om jag halkade in där?) ;-))

Efter seminariet gick Stenberg och jag och Jonas och Ana L. Valdés och tog en smörgås och en kopp kaffe och diskuterade kommande metamorfosplaner. Så tog Birgitta emot hyllningarna för sin bok om Göteborgs Filmfestival tidigare i år. Hon var årets festivalskribent. Hon visade mig boken och den innehöll, förutom text också teckningar av henne själv. Ana L. Valdés och Birgitta verkade trivas bra ihop. Se bilden ovan. De har varit samman i början av nittiotalet.

Så långt har Bokmässan varit en fest för mig - och i kväll blir det officiell mottagning på börsen.

För ungdomar är det en buss tillhörig Pequod som gäller har jag förstått. (Se Jonas Thentes blogg.)

Dagen börjar ljust.