söndag, september 25, 2005

Sprkmtrlstr contra retrogardister

är tydligen en debatt som kan pågå hur länge som helst. Själv föredrar jag att läsa lyrik. Egen eller andras.

Men det är roligt att läsa de ilskna invektiven. Man skulle kunna tro att poesin betyder något.

Eller ja - det gör den ju - de som skäller är de som saknar stipendier och projektpengar att leva på. De som blir skällda på har pengar och luffar runt som resande poesisällskap och håller föredrag, uppträder på bibliotek och sköter sitt litterära värv i aktiebolagsform. Både Errata och Childe Jakob har inläggstunga kommentartrådar till sina egna blogginlägg. För Maltes del över 200 och för Jakobs del över hundra när det gäller poesins, litteraturens och litteratörernas vara.

Att sedan träffa några av personerna irl är riktigt kul. Det ger en extra dimension till real life och till bloggandet. Fast det minskar invektivlusten. I stället uppmuntras vanligt svenskt konsensusmanér. När man sett de som bloggar alltså. Synd.

3 Comments:

Anonymous Jakob said...

Jag undrar vad du menar med det där sista? Jan, måste jag ogilla dig som person för att jag inte håller med dig om jag ska vara äkta i min kritik?
Jag skulle aldrig förespråka konsensus inom konsten. Däremot förespråkar jag tolerans i den mänskliga samvaron. Fint va?
(trots att du är en sån där jävla sprkmtrrrssllnnmmxx tycks ju du även kunna uppskatta dess antites)

10:35 em  
Blogger PoMoQueer said...

Jag syftade inte på dig utan det var en kommentar i största allmänhet. Personlig närhet till den man talar med ger en annan hållning under talet - vanlig psykologi. Jag har stor respekt för dig. dina kunskaper, ditt engagemang och ditt allvar.

Love, peace and understanding - ja nån gång 1969 eller så??? Hm.

7:11 fm  
Anonymous Anonym said...

Sådana informativ hemsida! Stort tack! Tack för en bra tid på din webbplats. Det är verkligen ett nöje att förstå en webbplats gillar det här fylld med fina information. Tack!

11:50 fm  

Skicka en kommentar

<< Home