Munkar i Burma

Buddhismen är en fredlig religion - sägs det. Men den liksom andra trosriktningar kan användas för vilka syften som helst. Burmas nästan osynlige ledare, diktatorn Than Shwe, har återigen skjutit skarpt på sitt eget folk - den här gången ett stort antal buddhistmunkar.

Than Shwe vill bli ihågkommen som en stor buddhistisk ledare. Det lär han inte bli. Han blir i stället den som mördar fredliga munkar urskillningslöst i ett försök att hålla tillbaka folkets vilja till förändringar.

En regim kan hålla sig kvar vid makten med våld, det är lätt, men man kan inte vinna folks förtroende och legitimitet för det egna styret.

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort - skaldade Tegnér.

Han visste - han hade den exempellösa våldsutvecklingen under franska revolutionen för ögonen. Den nya, demokratiska situation som kom efter revolutionen blev desto mer långlivad.

Och likadant kommer det att bli i Burma. Militärdiktaturen som håller sig kvar vid makten med hjälp av våld kommer att falla och ingen vill ha tillbaka denna godtyckliga maktutövning som bara har berikat generalerna - på samma sätt som Saddam Hussein i Irak levde i outsäglig lyx medan folket svalt.

Frågan är bara hur maktväxlingen kommer att ske? Det allra bästa är dialog - men en dialog med gevärsmynningen vid tinningarna är inte en jämlik dialog. Det är oundvikligt att militären måste träda tillbaka för en demokratisk utveckling. Och det är alltid svårt med folkvälde i en stat som är van vid diktatur. Det finns alltför många strukturer som arbetar mot ett folkligt deltagande i makten. Alltför många småpåvar kommer att streta mot en förändring. Det kommer att krävas utbyte av alltför många individer för att statsapparaten skall fungera smärtfritt och smidigt. Och så har vi en instabil situation igen.

Samtal.

Fria och obundna samtal.

Och en vilja till förändring från alla deltagande parter - annars händer inget.