Bloggosfären

känns inte intressant. Det finns för många som bloggar. Vem är intresserad av en åsikt som saknar kropp? Därför blir det alltid så att de som känner varandra - eller snarare anser sig känna varandra - läser varandras bloggar. Och inaveln fortsätter fast nu på nätet.

Vem är intresserad av okunniga människors tyckanden? Jag tycker att XX är skit respektive hur häftigt som helst. Vem är jag - var och en som kan säga ordet jag?

Bloggandet kan bara ursäktas om man kommer med ett faktum, en intresseupplysning eller en sakframställning. Är framställningen dessutom ny och "avslöjande" kommer saken i en annan dager. Så gjorde Magnus Ljungkvist - trägen socialdemokratisk undersökare av makten. Det känns kul.

Men hur ofta träffar man på något intressant? Sällan.

I dag regnar det hela morgonen och jag har inget att göra. Inga möten eller förpliktelser. Inget anställningsförhållande vars krav jag måste uppfylla. Ljuvligt.