Förtroendekris

Nu skriker alla i kapp i det kapitalistiska systemets nedgångsperiod. Det är ingen grundläggande fara för att systemet kommer att kollapsa. Det som gäller är att härda ut och se till sitt hus så att man själv inte råkar alltför illa ut.

Det kapitalistiska systemet lever på kriser. Under perioder av finansiell oro omlokaliseras (reallokeras för att använda en ekonomisk term) kapital från olönsamma områden till framtidsområden, som människor tror på och vill investera i. Det är nu man skall köpa i företag, som har framtiden för sig.

Men som vanligt är det skrik och tandagnisslan för alla de som förlorar pengar på krisen. Det är förståeligt. Som vanligt handlar det också om "världens undergång", USAs fall på världens scen och så vidare. Ingenting av allt detta kommer att hända, men en jättelik omflyttning av värden från USA till Kina är förutsägbar, bland annat för att USA står i djup skuld till Kina och detta går att utnyttja politiskt.

Arabländerna har också alla möjligheter att köpa upp mer och mer av den amerikanska industrin. USA kan knappast arbeta sig upp ur krisen utan att tillåta lån från andra nationer. Det är en del av den globala finansmarknaden och har så varit länge.

Just nu upplever vi en gigantisk förtroendekris, där ingen litar på någon annan. Det är det allvarligaste i en kris att ingen har tillit till att man skall få tillbaka sina utlånade pengar och alla försöker, i stort som i smått, att få igen så mycket av de utlånade pengarna som möjligt.

Denna förtroendkris gör att bara de som har tidsmässigt långa band till varandra, och kan se ett ljus i tunneln på andra sidan krisen, kan tänkas göra affärer med varandra just nu. En tid av konsolidering av gamla samarbeten.

Det fräckaste i hela utvecklingen är finansmarknadens arrogans mot politikerna och det omkringliggande samhället. Deras risktagning skall alltid räddas av allmänna medel och dessutom utan att betalas tillbaka när tiderna är goda. Det är en cynism och arrogans utan like.

Tänk om du skulle låna ut pengar till folk du vet inte kan betala tillbaka och när du inte får tillbaka pengarna skriker du på staten och vill ha säkerhet för att inte gå i konkurs! Men om de stackars fattiga satar du har lånat ut till mot förmodan skulle betala tillbaka sina lån mot din skyhöga ränta, så delar du inte med dig på något sätt till den gemensamma kassan, som sköts av staten. Du tar allt själv. Det är en cynism och arrogans i den högre skolan, som vi nu ser praktiserad i gigantisk skala.

Girighet och cynism dominerar det amerikanska samhället och finansmarknaden utgör inget undantag.

Världens girigaste nation har ännu en gång visat världen sitt mest framträdande karaktärsdrag.