Värld av text - text av värld

Teckensystemen sätter världen.
Världen sätter teckensystemen.
Om det finns någonting "utanför" teckensystemen är ovisst.
Vad man inte vet något om går inte att omtala.

Skönlitterära texter avviker inte på något fundamentalt sätt från andra texter, andra teckensystem.

[Exempel på teckensystem äro: matematiska teckenkonstruktioner (från matrisalgebra till differentialkalkyl och icke-euklidiska rum), musikaliska teckensystem (notationer av olika slag), dansens tecken, modets skapande av kläder som tecken, arkitektoniska skapelser av olika rumsbetydelser, IT-teknologins programspråk, kemiska formler, uppfostrans mellanmänskliga uppförandekodex som teckensystem.]

Genom de texter (teckensystem) vi läser och tar till oss bildar vi oss en värld. I denna värld vandrar vi sedan omkring och "ser" saker och uppfattar ting. Den välutbildade matematikern ser en helt annan värld än den kulturellt bildade lyrikern.

Det finns de som menar att världen är oberoende av de som iakttar världen. / Det finns de som menar att världen är helt beroende av iakttagaren. Det är denne som skapar värld genom sin iakttagelse av den.

Två radikalt olika diskursiva praktiker. Båda anser i värsta fall att just deras praxis är den "rätta", dvs den punkt man skall utgå från när man bedömer andra diskurser. Den teckenvane anser kanske att alla teckensystem har gemensamma drag och bör behandlas på ett likartat sätt.

Världen är ett ständigt framskapande av mening. Mening är en kontinuerligt pågående process i världen.

Genom de fysiska ting som omger oss bildar vi en gräns mellan oss själva och omgivningen. Genom denna syn bildas dels /en värld/ dels ett /omtal om världen/. Här finns en tudelning som återkommer i Saussures indelning i tecknet som dels bestående av /en signifié/ och dels /en signifiant/.

Men tecken och värld hänger intimt samman. Det går inte att skilja det betecknade från betecknaren - tecknet. Dessutom finns tecknet i världen som en del av det betecknade. Tecknet är både en som betecknar och ett tecken.

Allt finns. Allt hänger samman. Ett nätverk av betydelser. Människan är en teckenskapande företeelse. Tecken skapar människan. Allt som människor rör vid omvandlas till tecken i ett ständigt pågående teckenspel.

Så man kan inte skilja metafysik från fysik. Och fysiken hänger ihop med det som ligger bortom dess gränser. Ständigt förskjuts fysikens gränser åt ett eller annat håll. Varje gräns exkluderar något och inkluderar något. Men det som är exkluderat blir samtidigt förnummet och därmed indraget i teckensystemen.

När heterosexualiteten som norm sätter allt annat som icke-norm skapas samtidigt detta andra. Det andra är alltid något skrämmande och exkluderat ur den normgivandes universum. Men samtidtigt kommer det alltid in i samma universum genom de tecken som skapar det inkluderades motsats. När heterosexualiteten sätter homosexualiteten som en av dessa motsatser, skapas denna sexualitet som det oönskade andra.

Det som befinner sig på andra sidan gränsen pockar alltid på att bli insläppt inom gränsen eller att genom en rockad bli det erkända, normgivande och förpassa sin motsats till det oönskade.

Genom en dekonstruktion av motsatsparet visar man hur de båda hänger ihop i ett över/underordnat förhållande. Och hur de båda betingar varandra. Mening och betydelse uppstår genom dessa teckens sättande av gränser, gränser som sätts mot varandra. När gränserna väl är satta tjänar de till att skapa betydelse och ge mening åt respektive tecken i världen.

Världen som homosexuell sätts av tecknet som betecknar denna värld - dvs ordet homosexuell. Homosexualiteten skapas i världen och världen skapar homosexuella.

En pågående skapelseprocess utan början och utan slut. Innan det fanns homosexuella fanns andra samkönade sexuella praktiker. Den homosexuelle var en sodomit. Några, som inte var nöjda med beteckningen sodomit eftersom den hade så nära anknytning till religionen - den var en del av den religiösa diskursen - trodde att homosexualiteten skulle kunna "förklaras", det vill säga att man skulle kunna finna en "orsak" eller en "grund" till denna erotiska praxis, genom att flytta aktiviteten (den diskursiva praxisen) till den naturvetenskapliga, medicinska diskursen.

Så skedde naturligtvis inte. Homosexualiteten är invävd i den medicinska diskursen som en del av den, men inte "förklarad" eller given ett ursprung.

Vi lever i en kontinuerlig rum-tid. Nuet är det som kan iakttagas. Genom iakttagelsen uppstår världen och iakttagelsen måste alltid vara medveten och därmed indragen i teckensystemen och därmed insatt i världen. Iakttagelsen, registreringen av "värld" ger sammanhang åt rum-tiden och dess påträngande intryck, som ger avtryck i mänskligt medvetande.

Med-vetande är just ett vetande om teckensystemens sammanhangsbildande som finns med i tidsflödets nu. Ett återförande av nuet (momentet, ögonblicket) på ett redan färdigsystematiserat "vetande" = teckensystem, som gör tidsflödet gripbart - begripligt. Som omvandlar nuet till illusionen av ett "vara", något som är kontinuerligt över tid.

Allt blir inneslutet i ett ständigt föränderligt flöde, som definieras av de diskurser som individen medbringar till ögonblickets installation av med-vetande. Individen uppstår som individ i sitt teckenflöde. Genom att inplacera sig i ett teckensystem, en lös teckenstruktur, skapas individen som med-veten odelbarhet. Föreställningen om individen som upphovet till den semantiska väven, den semantiska strukturaliteten, kommer ur individens upprepning av tecknens bruk.

Så installeras individen, författaren, den homosexuelle, revolutionären, den moderate politikern som en odelbar enhet som är alltings ursprung i teckenväven. Men som jag ovan pläderat för, så är individen en skapelse av de diskursiva framställningar, de redan existerande teckensystem, som individen skriver in sig i. Det finns redan givna identiteter som existerande individer kan ta till sig, omforma med hjälp av andra textpraktiker och ta till sig som "sina egna" dvs producera sig själva som "ursprunget" till teckensystemen de re-producerar.

Så pågår det ständigt ett långsamt skapande och omskapande av "värld" och mening och individer och "vara" - det som är. En väv av betydelser, som saknar början och saknar slut.

Handling är det som skapar. Skapelsen återgår alltid på en handling.

En aktivitet, ett energiflöde, en förlust av energi, en omvandling till ordning, en motsats till termodynamikens andra lag. Som kompenseras på andra ställen i universum.

Vi lever alla genom handlingar. Aktiviteter gör oss till de vi "är". Varat uppstår som ett minne av en eller flera handlingar. Som ett kvarhållande, ett fördröjande.

Men eftersom varat - det vi "är" - är en konstruktion i teckensystemen, en förvillelse i det ständigt pågående tidsflödet, ett försök att binda de sig ständigt förändrande meningsfälten och kvarhålla ting och saker som något oföränderligt över tid, så uppstår varat som en chimär. Det vi är blir en metafysisk föreställning om ett kvarhållet något en "essens", som antas finnas någonstans, men som vi inte kan se eller komma åt annat än i teckensystemen.

Ständigt produceras detta vara, som en bestämning, ett ursprung till våra individer, som en orsak till handlingar och som en bild att klistra på individer.

Genom att bestämma tillvaron som något bestämt av det som "finns", det som "är". skapar varje individ ett meningsfält att vandra omkring i, ett eget universum, som hänger samman med andra individers universa genom det gemensamma teckensystemets uppsättningar av ord, formler, kläder, arkitektur, notationer etc., etc.

Att ur dessa fält av sammanfallande teckensystem fälla ut något som "sant" och "objektivt existerande" torde vara dödsdömt. Det skulle innebära konstruktionen av något utanför teckensystemen, något som definierar dem och gör dem till produkter av detta något.

En sådan "ursprunglig orsak" eller ett sådant skapande moment har ännu inte kunnat noteras. / Men många berättelser om dessa ursprung finns.

Berättelser om Gud, Naturen, Allah, Vetenskapen och många många andra "ursprungsberättelser" finns. De kännetecknas alla av att "hela världen" kan förklaras och ges en gripbar mening just i den egna diskursen.

Berättelsen om Gud finns i Bibelns teckenuppsättning och genom denna ges en heltäckande förklaring till begreppet "värld". Det är i denna berättelse som sodomiten uppstår som individ och företeelse.

Berättelsen om Naturen finns i diverse naturvetenskapliga iakttagelser och denna berättelse har för närvarande hög kredibilitet. Det är genom denna berättelse som homosexualiteten uppstår som företeelse. Mest komiskt är när Naturen, som en klassisk grekisk gudinna, antas ha en vilja och självutnämnda uttolkare frankt förklarar att det är "naturvidrigt" med homoerotiska handlingar. Då har man inte bara skapat en sagoberättelse som man kräver att andra skall hålla för sann (Naturen antas vara oomkullrunkelig) utan dessutom uttolkat "Naturens" vilja.

Berättelsen om samhället som en individansamling och individen som alltings ursprung och yttersta orsak är en annan berättelse som har hög kredibilitet just nu. Individen är det kapitalistiska, borgerliga samhällets produkt, som uppstod med den nordamerikanska självständighetsdeklarationen och den franska revolutionens förklaring av de mänskliga rättigheterna. Individen är det borgerliga samhällets raison d'être. Våra individuella val bildar tillsammans hela samhällets väl och ve. Styrningen av samhället sker genom val och diskussioner. Genom dessa, ständigt pågående samtal, förmodas de som bäst svarar mot gruppflertalets intressen bli de styrande. Och samhällets normer och ideal förväntas ge största möjliga lycka åt största möjliga antal. Alla individer kan inte bli lyckliga. Några måste vara olyckliga för att vi andra skall känna lycka. Så produceras ett ständigt flöde av olycksberättelser för att vi andra skall känna oss lyckliga och själva konstruera oss som icke-olyckliga, det vill säga lyckliga.

Olika berättelser skapar olika världar. Vi lever alla i en samtidighet, men inte i samma värld.

Varje diskurs skapar en egen "värld" och varje värld skapar sin egen förståelsemodell, sin egen diskurs.

Fastslagna sanningar och objektiva iakttagelser blir chimärer och hjärnspöken.

Allt som återstår är handling.

Action - tagning.

NU.

Tack Göran Rosenberg för din klarsyn

Göran Rosenberg intervjuades i Kulturnyheterna i kväll. Han kläcker där ur sig de helt sanna orden att USA "är ett land som ständigt har befunnit sig i krig". Jag vill tillägga sedan andra världskrigets slut, men det är ju klart att USA har varit i ett ständigt krigstillstånd nästan ända sedan landet kom till. Det är märkligt, men sant

Denna blodtörstiga och giriga nation är demokratins fyrbåk i världen. Fel land - så att säga.

Den starka känslan av respekt och vördnad för krigshjältar som är tillfinnandes i USA visar ju verkligen hur sjukt landet är. Ett amerikanskt liv är värt tusen andras. USA värnar andras frihet på andra länders territorium.

Det faktum att World Trade Center mejades ned av al qaida-terrorister var ett av ytterligt få attacker på USAs territoriella integritet. Annars tvekar inte USA att ge sig in på andra länders territorium och skjuta ned folk till höger och vänster. Så gjorde man i Vietnam. Och här kommer en lapsus från Göran Rosenbergs mun. Han har ju vistats så länge i USA nu inför det kommande presidentvalet att han blivit en del av den amerikanska propagandamaskinen.

Rosenberg sägar att USA aldrig förlorat något av alla de krig de fört. Men det har man.

USA förlorade kriget i Vietnam.

Nej USA är inte någon fredlig nation. Men när man själv blir attackerad inom sina egna gränser är det som om hela världsordningen blev sönderskjuten. Så är det givetvis inte. Lite balans i USAs relationer med omvärlden i form av landsättning av trupper skulle inte skada. Men så kommer inte att ske.

I stället fortsätter CIA med sin infiltration i andra länder och US Marines med sina direkta bombningar. Så blir Bolivias folkvalde president, Hugo Chávez, utsatt för CIAs vrede genom att den nordamerikanska underrättelsetjänsten uppviglar högerkrafterna i landet mot en rättvis fördelning av tillgångarna och ett förstatligande av de företag som hutlöst utnyttjar landets råvarutillgångar för att överföra vinster och kapital till andra länder.

USAs agerande igenkänns på den råa cynismen i relationerna med andra länder i världen.

Det franska förnuftet

Franska språket är synnerligen passande för förnuftiga samtal. Det är ett språk för filosofer och diplomater. Den franska klarsynen är särskilt lämplig när det gäller att medla mellan USA och Ryssland.

Det är ingen statshemlighet att fransmännen avskyr den nordamerikanska brutaliteten mot andra nationer i världen. Och föraktar den så kallade kultur som Walt Disney Corporation sprider över världen. Frankrike är en nation av stora tänkare av båda könen och människor med en väl utvecklad känsla för skönhet och konst. Sedan romartiden.

Ryssar älskar den franska självsäkerheten och den eleganta personliga stilen hos fransmännen. Ända sedan upplysningstiden. Även om Napoleons försök att erövra Ryssland blev en black om foten i de rysk-franska relationerna. Men ryssarna lät sig inte intas.

Så President Sarkozy är synnerligen väl lämpad att bli medlare i konflikten i Georgien. Han är ju dessutom ledare för EU denna period. Ett lyckokast. Utrikesminister Bildt hade varit en katastrof om Sverige hade haft ordförandeklubban i EU nu.

"Le président français Nicolas Sarkozy a invité, lundi, la Russie à agir avec responsabilité dans son conflit avec la Géorgie, en mettant en œuvre le plan de paix français paraphé, le 12 août dernier, par le président russe Dmitri Medvedev lui-même... Le chef du Kremlin, cité par Sarkozy, a qualifié l’accord du 12 août de "bonne base de départ" pour le règlement du conflit." skriver den franska tevestationen France24.

Det verkar som om Frankrike kommer att lyckas i denna svåra, diplomatiska kris mellan länderna. Vi får bara hoppas att inte USA ställer till med några nya tokigheter. USA har ju beslutat att stödja Saakasjvili i Georgien - en person som gärna utfärdar undantagstillstånd för att stävja motståndet mot sin regering och som stängt ned en tevestation som inte behagade honom, det vill säga sände regeringskritiska, undersökande program. Och som skjuter ned civila i Tschinvali i ett desperast försök att krossa motståndet mot georgiska försök att annektera Sydossetien inom sitt eget område. Sydossetien och Abchasien har inte legat under georgiskt styre sedan Sovjetunionen föll ihop som en sufflé.

Nicolas Sarkozy kommer förhoppningsvis att lyckas skapa fred mellan Georgien och Ryssland. Frågan återstår om USA blir nöjt med denna överenskommelse. Min gissning, mellan tummen och pekfingret, blir att USA kommer att protestera - i "demokratins" namn, men de som verkligen har den reella finansiella makten i USA - corporate finance - har inte mycket med demokrati att göra.

Som vanligt blir det finansiella intressen som styr till syvende och sist.

Åter till historien

Carl Bildts skräckversion av Ryssland under Putin.

En av de mest aggressiva utrikesministrarna i EU är Carl Bildt. Han driver en egen kampanj mot Ryssland för tillfället. En gammal svensk rysskräck, som totalt saknar grund och en vilja att markera EUs gränser gör Bildt till en osedvanligt olämplig politiker just nu.

Det kan vara tillfälle att gå tillbaka lite i tiden och begrunda vad som hänt mellan Ryssland och Sydossetien de senaste veckorna.

Svenska Dagbladet, som är en moderationens röst i detta sammanhang, publicerade följande artikel den 31 augusti i år.

"I ett i diplomatiska sammanhang osedvanligt skarpt uttalande fördömer Carl Bildt, sekunderad av Fredrik Reinfeldt, utbrytandet av Sydossetien och Abchazien från Georgien samt Rysslands erkännande av dessa territorier som självständiga stater.

Sedan mer än ett decennium har emellertid de två delrepublikerna i praktiken varit helt oberoende av Georgien. Det finns inte utrymme för att här redogöra för historien, men jag kan kanske återkomma till den.

I ett anfall av selektiv minnesförlust förtränger Bildt och Reinfeldt det faktum att det var ­Mikheil Saakasjvilii som initierade en ­öppen militär aggression genom en brutal förintelse av ­Tschinvali, Sydossetiens huvudstad med mer än 30000 invånare.

I medierna framställs kriget som ett försök av Ryssland att ockupera en demokrati av västerländsk modell. Vad avser det ”demokratiska” Georgien, är uppenbarligen den med militära medel krossade demonstrationen i Tbilisi mot Saakasjviliis regering i november 2007, införande av undantagstillstånd, samt ockupationen av ­­ tv-kanalen Imedi, helt bortglömt.

Vissa tyckare har jämfört de ryska militära operationerna med invasionen av Tjeckoslovakien 1968, en fullständigt barock ­parallell, som till och med Tjeckiens president, Vaclav Klaus, ­tagit avstånd ifrån.

UD kan knappast förneka det faktum, att till skillnad från den tjeckiska befolkningen välkomnar den övervägande majoriteten av invånarna i de två utbrytarrepublikerna en självständighet stödd av rysk militär närvaro, något som folkrättens försvarare i den svenska regeringen tydligen anser helt ovidkommande.

Medan den uppkomna situationen givetvis är problematisk, är Bildt och Reinfeldts upprördhet med hänvisning till folkrätten och resolutioner i Säkerhetsrådet höjden av hyckleri.

Nej, Carl Bildt, det är inte ­Ryssland, utan du själv som ­tillsammans med företrädare för regeringar inom och utanför EU öppnat en ”Pandoras ask” ­genom att erkänna Kosovo i strid mot folkrätten och FN:s resolution 1244.

Det tål att påpekas i detta sammanhang, att endast ett 40-tal av FN:s 192 medlemsstater har erkänt denna ”utbrytarrepublik”, som i praktiken ännu inte utövar full kontroll över den största serbiska enklaven i Kosovska (Titova) Mitrovica. Ryssland använder givetvis nu exakt samma argumentering som åberopades i fallet Kosovo för att även Abchazien och Sydossetiska republiken har rätt till nationell självständighet. Ryssland följer Bildt i spåren.

Mina farhågor framförda i artikeln under SvD Brännpunkt den 7 mars 2008 har till fullo besannats. "

Den som skriver heter Robert Nilsson och är professor vid Stockholms universitet.

Det känns egendomligt att den gamla högerblaskan, som verkligen kunde höja rösten mot det gamla Sovjetunionen nu har fått allting rätt när det gäller den internationella diplomatin. Här föreligger ingen direkt aggression mot Georgien från Rysslands sida.

För att understryka sakläget ytterligare kan man vända sig till CIA The World Factbook och där finner man följande under uppslagsordet Georgien:

"Progress on market reforms and democratization has been made in the years since independence, but this progress has been complicated by two ethnic conflicts in the breakaway regions of Abkhazia and South Ossetia. These two territories remain outside the control of the central government and are ruled by de facto, unrecognized governments, supported by Russia. Russian-led peacekeeping operations continue in both regions."

Vi kan alltså snabbt läsa oss till att de två utbrytarregionerna Abchasien och Sydossetien inte befunnit sig under georgisk kontroll!!! När Georgien bombarderar Tschinvali gör man det för att få kontroll över en region som inte erkänner Georgien som sin herre och mästare!

Dessutom står det tydligt och klart att fredsbevarande operationer under Rysslands ledning finns i båda regionerna!!! Och detta långt innan konflikten blossade upp!

Om bara Carl Bildt kunde få in detta i sin arma skalle!! Just nu håller utrikesminister Bildt på att förstöra årtionden av mödosamt uppbyggda relationer med ett av världens geografiskt största länder. Dessutom en av världens snabbt växande ekonomier - främst på grund av de stora råvarutillångarna. Och han förstör inte bara relationerna mellan Sverige och Ryssland. Han talar för hela EU dessutom.

Besinning och moderation har varit moderaternas kännemärke under lång tid. Lär av dina partikamrater Bildt och rusa inte iväg med uttalanden som skadar mer än de bygger upp!

Men Bildt kommer säkert att driva sin sak lika envetet som han drev Sveriges ekonomi i botten under den förra moderatledda regeringen i Sverige - karln är ett stolpskott av en misslyckad fotbollsspelare som aldrig kom med i allsvenskan. Kan inte Fredrik Reinfeldt knuffa Bildt snett uppåt - till utrikesminister i Svenska kyrkan eller så? ;-))

Vem är aggressiv?

Nu blåser vindarna starkt mot Ryssland och den påstådda aggressionen mot Georgien. Det är därför alltid lika vilsamt att läsa förnuftets röst i SvD. Jag citerar vad professor emeritus i folkrätt Göran Lysén skriver i dagens SvD:

"Frågan är vilken rätt Ryssland hävdar. Att välja att erkänna Abchazien och Sydossetien som självständiga stater har inte att göra med egna rättigheter. Några territoriella anspråk mot dessa finns inte. Ryssland har inte gjort anspråk på georgiskt territorium i övrigt.

Båda utbrytarna bröt sig loss från Georgien när Sovjetunionen föll samman, och har i allt väsentligt fungerat som lösgjorda från Georgien, som alltså saknade effektiv kontroll över dessa. 

I detta läge besköt Georgien civila i bostadsområden i Tschinvali, vilket är ett mycket grovt brott mot krigets lagar.

Oaktat utbrytarnas exakta territoriella status måste det georgiska anfallet närmast betraktas som ett anfallskrig (aggression)."

Det finns alltså folkrättsexperter som ser den ryska hjälpen till Sydossetien som militär hjälp till ett autonomt område i det före detta Sovjet.

Detta känns svalkande i den alltmer hätska propaganda som riktar sig mot Ryssland. USA är ute efter världens råvarutillgångar. Det vore fantastiskt att kunna lägga beslag på Irans olja, så därför driver man en kampanj i världen om den odemokratiska regimen i Teheran. Nu vet ju vi alla att Ahmadinejad har blivit tillsatt enligt sitt lands konstitution, så någon egentlig oegentlighet föreligger inte.

Ahmadinejad försöker fylla ut tomrummet efter Saddam Hussein i den muslimska världen. Det lyckas han ganska bra med. I alla fall tillräckligt för att irritera USAs allierade i närområdet - läs: Israel.

Israel har atomvapen och kan därmed hota alla sina grannländer och skrämma dem till tystnad. Iran vill ha samma taktiska förmåga, men då skakas "hela världens balans". Hela världen i det här fallet är förstås världsbilden sådan den produceras av USA. 

Georgien skall lockas in i NATO med miljardbelopp i stödpengar. Varför? Givetvis för att USA skall kunna driva sin vilja igenom vad gäller råvaror i området - oljetillgångar förstås.

Att omvärlden reagerar på världens girigaste nations köp av andra nationers självständighet utmålas som att man vill skapa "spänningar" i denna delen av världen. Spänningen skapas av de nordamerikanska, multinationella företagens agerande. Men det får man inte påtala för då kan man stämplas som "terrorist" av USA och i förlängningen kastas i fängelse i Guantanamo.

Denna världsordning går under beteckningen demokrati - ett skämt i sammanhanget då det bara är de nordamerikanska väljarna som får välja sitt lands regent.

Nu verkar det bli Barack Obama som blir ny president. Ett mycket tänkbart scenario för framtiden är att Obama skjuts ihjäl av någon konservativ red neck från sydstaterna och då träder vicepresident Joe Biden in som landets ledare och allt är återställt till det igenkännbara. En moderat demokrat med starkt stöd i den konservativa blue collar-arbetarklassen i USA kan låta oljeföretagen expandera ohämmat i världen. Biden skulle stödja corporate finance just därför att hans väljarstöd ligger i de grupper som får arbete genom att storföretagen expanderar.

Världens framtid ser mörk ut när historiens girigaste och blodtörstigaste nation får fria händer att agera fritt ur hjärtats mörkaste vrår med spelplats hela världen.