lördag, oktober 21, 2006

Omkopplingar

Jaha - då har jag också inköpt Omkopplingar … (med särskilt avseende på Midsommarkransen – Telefonplan). En örnkoll på eniro ger att Cecila Grönberg och Jonas (J) Magnusson bor i Hägersten där Midsommarkransen ligger. ”Gräv där du står” … eller ligger.

Jag fick samvetsfrågan ”Skall du läsa den där?” när jag plockade ut mitt ex. från ”vänder sig om” på Andra Långgatan i Göteborg. ”Nja, bläddra mest gissar jag” blev mitt försynta svar. Man vill ju så gärna gå den talande till mötes – och jag gissade att han misstrodde var och en som påstod sig skola läsa Omkopplingar från pärm till pärm.

Oklart vad som är text av de båda författarna och vad som är citat. Ja, det är ju ett av postmodernismens stående – allt är citat ur någon text som alltid redan har inträffat. Så varför inte göra en dygd av nödvändigheten – eller en nödvändighet av blytyngden – boken väger flera kilo, i likhet med mänsklighetens samlade bokstavskombinationer.

Midsommarkransen som rösternas växelstation. ”La Voix Humaine” av Jean Cocteau finns också med i copyrightlistan.

”Vi har insisterat på att, i likhet med växeltelefonister och cut-up-operatörer, i största möjliga utsträckning tala på ”andras linjer”, genom val, klipp och omkopplingar i redan existerande material och dokument, men också genom att via infogningar och översättningar koppla fram mer okända eller bortglömda arbeten.” Några ord av författarna. Eller någon som samplat postmoderna utläggningar. Eller båda delarna.

Omöjligheten i att säga något över huvud taget genererar oändliga textmängder av pomoskrivare.

”Inte ur intet utan ur Vallfartsvägen uppstår Främlingsvägen.” Koll på eniro ger att Malte bor på Pingstvägen (jag har alltid misstänkt en frireligiös och fanatisk ådra) och jag blir besviken. ”Gräv någon annanstans än där du står” – je est un autre och allt det där.

”I intet slutar Främlingsvägen.” Nå det låter ju bra – jag har alltid haft en stor svaghet för Intet, det Absoluta och Frånvaron. Malte går genom Midsommarkransen med textmaskinen i behåll.


För övrigt gillar jag avsnittet Golv, Telefonfabriken (ur ett avslutat arbete) bäst. Elva bilder i sv/v. Ett betonggolv med patina – grått, ärrat och övergivet.


Bloggosfären

känns inte intressant. Det finns för många som bloggar. Vem är intresserad av en åsikt som saknar kropp? Därför blir det alltid så att de som känner varandra - eller snarare anser sig känna varandra - läser varandras bloggar. Och inaveln fortsätter fast nu på nätet.

Vem är intresserad av okunniga människors tyckanden? Jag tycker att XX är skit respektive hur häftigt som helst. Vem är jag - var och en som kan säga ordet jag?

Bloggandet kan bara ursäktas om man kommer med ett faktum, en intresseupplysning eller en sakframställning. Är framställningen dessutom ny och "avslöjande" kommer saken i en annan dager. Så gjorde Magnus Ljungkvist - trägen socialdemokratisk undersökare av makten. Det känns kul.

Men hur ofta träffar man på något intressant? Sällan.

I dag regnar det hela morgonen och jag har inget att göra. Inga möten eller förpliktelser. Inget anställningsförhållande vars krav jag måste uppfylla. Ljuvligt.