Ryssland försvarar sig

Efter den senaste utvecklingen i Kaukasus har spänningen i världen ökat sägs det. Det är märkligt att inte "spänningen i världen" ökade efter Kosovos utbrytning ur Serbien. Det borde ha varit tillräckligt för att Ryssland skulle agerat och visat världen att man inte bara kan ta del efter del av den slaviska världen och annektera för västs räkning.

Nu har Sydossetien och Abchasien erkänts som självständiga stater av Ryssland. Genast "ökar spänningen i världen" - rättare vore att säga att västvärlden känner sig kränkt av att inte kunna härja fritt bland staterna i Mellersta Östern och Kaukasus.


"Vad är skillnaden mellan Västs erkännande av Kosovo och Rysslands erkännande nu?

– I princip samma villkor gäller. Enda skillnaden är att i fallet Kosovo kallades Natobombningarna i Jugoslavien för humanitär intervention. Här kallas Rysslands agerande för aggression, eftersom väst anser att områdena tillhör Georgien. Man kan sätta frågetecken för om det verkligen är så.

Vad säger folkrätten om Rysslands erkännande?

– Jag anser att det inte finns något i folkrätten som förbjuder Ryssland att erkänna Sydossetien och Abchazien. Dessa områden har inte varit under faktisk kontroll av Georgien någon gång sedan självständigheten 1992. Från dag ett efter det att Georgien utropat sig som självständigt sade Abchazien att de inte ville vara med. Några veckor senare sade Sydossetien samma sak. Jag är förvånad över att Angela Merkel och Carl Bildt säger att erkännandet strider mot folkrätten.

- Ryssland argumenterar att de har invaderat för att skydda egna medborgare mot Georgien. USA invaderade Grenada 1992 och Iran 1980 (i ett misslyckat försök att frita gisslan i Teheran) med samma argument. Storbritannien har också gjort så vid ett flertal tillfällen och Frankrike i Rwanda och Zaire."

Så argumenterar Said Mahmoudi - professor i internationell rätt vid Stockholms universitet. Det är ett kyligt resonemang, som inte går USAs ärenden. Det känns nästan hädiskt i det allmänna mediedrev som nu uppstått mot Ryssland. Och det är helt sakligt korrekt!!!

Att det är USA som är aggressivt framgår aldrig i västerländska media. Det är hela tiden Ryssland som utmålas som den aggressiva makten, som dessutom tillskrivs en ny maktposition eller åtminstone en vilja till en ny maktposition. Det känns mycket märkligt.

Det är väl alldeles självklart att Ryssland måste värna sin territoriella integritet. Annat vore egendomligt. Och med USA så nära gränserna gäller det att försvara sig med alla medel innan USA invaderar med NATOs hjälp. Och det är här någonstans man drar gränsen. Hur långt är USA berett att gå för att pressa tillbaka Ryssland? Som det ser ut nu vill USA säkra tillgången på olja via pipelines genom Georgien. Och man är beredd att gå mycket långt för att säkra oljeleveranserna. Se bara på vad man gjort i Irak - slagit sönder ett helt civilt samhälle för att få egna ekonomiska fördelar!!

Utvecklingen ser inte bra ut. Västmedia förstärker oron i de gamla sovjetstaterna. Kanske vill Ryssland försvara sina medborgare även här? En känsla av oro sprider sig i Estland, Lettland, Litauen, Ukraina och alla andra stater som befolkades med en försvarlig ryssminoritet under Stalins befolkningspolitiska folkomflyttningar på trettiotalet och framöver. Allt för att blanda folkslagen i det då existerande Sovjetunionen. På det att det måtte bli svårare att bilda etniskt "rena" enklaver i sovjetstaten. Nu ser vi resultatet av denna befolkningspolitik.

Dessa länder ser nu med oro på ett Ryssland som knackar på dörren och vill försvara sina medborgare även här. Så kommer det aldrig att bli. Dessa staters behandling av ryssarna som en minoritet inom den egna befolkningen är en annan och helt vidrig historia.

Och så pågår ställningskriget.

Rysslands pressade läge

"Sedan Sovjetunionen upplöstes har USA och Nato ryckt allt närmare de ryska gränserna. Det ryssarna alltid har fruktat mest, inringning av en militärt överlägsen västallians, är på god väg att förverkligas. Den starkaste drivkraften bakom Rysslands handlande är rädsla, skriver journalisten Ebba Sävborg, tidigare Moskvakorrespondent och analytiker vid UD."

Så skriver en insatt analytiker om den senaste händelseutvecklingen i Sveriges närområde. Hon fortsätter:

"Georgiens president Michail Saakasjvili vann propagandakriget. Det georgiska anfallet mot Sydossetien, där huvudstaden lades i ruiner och tiotusentals civila drevs på flykt, har hamnat helt i skuggan av den ryska inmarschen i Georgien och det mänskliga lidande som följde i dess spår." (Infört i Svenska Dagbladet 2008-08-20)

Att den konservativa tidningen SvD skall komma med denna sakligt korrekta analys känns svårsmält för en gammal vänsterintellektuell.

Ebba Sävborgs artikel är så strålande att jag tycker den bör läsas i sin helhet och det kan du göra här!. Här presenteras en historisk insikt om Rysslands långa landgränser och rädslan för invasion från alla områden av olika trosinriktningar, muslimer, buddhister och kristna.

"Under de 17 år som har gått sedan Sovjetunionen och därmed hela det gamla ryska imperiet upplöstes under fredliga former har Ryssland fått se sitt internationella inflytande minska drastiskt, medan USA och Nato har stärkt sin ställning och steg för steg ryckt allt närmare de ryska gränserna. ... En blick på kartan säger dem (Ryssarna) istället att det de i alla tider har fruktat mest, inringning av en militärt överlägsen västallians, är på god väg att förverkligas."

Ja, Ryssland har all anledning att känna sig pressat. USAs missilförsvar har tekniskt utvecklats mycket de senaste åren. Polen ser USA som världens ledande stormakt och tror och hoppas att den kommer att så förbli länge än.

"Hittills verkar bedömningarna av de olika parternas agerande i Georgienkrisen snarast ha hämtats från det fornfranska eposet Rolandssången: ”De kristna har rätt och hedningarna har fel”." skriver Ebbga Sävborg och hon har så rätt så rätt. Fast här får man väl lägga in en brasklapp att ryssarna faktiskt är kristna!!!

Och den ryskortodoxa kristendomen ser Rysslands uppgift som helig. Den "ryska själen" - "dusja russkaja" - har en särskild uppgift i världen - redan Dostojevskij hade denna uppfattning. Likaså den nyss avlidne Alexander Solzjenitsyn.

Här står två metafysiska vidskepligheter mot varandra. Tyvärr påverkar de på djupet hur, i övrigt förnuftiga människor - tänker. Annars verkar tänkande vara frånvarande och rädsla dominera både på NATO-sidan och på den ryska sidan.

Det var han som började!!

Torsdag 7 aug

"Georgien och separatisterna i Sydossetien kommer överens om vapenvila. Ändå går Georgien timmar senare överraskande till attack för att ta tillbaka utbrytarregionen. Vad som föranledde anfallet är fortfarande omtvistat – Georgien skyller på separatister, Ryssland skyller på Georgien."

Så skriver Emma Löfgren i SvD 2008-08-19, i en sammanfattning av händelseutvecklingen i Georgien under augusti månad 2008. Det framgår här att Ryssland har intervenerat för att försvara sina medborgare i regionen Sydossetien, som geografiskt är en del av Georgien. Därmed har Ryssland kränkt staten Georgiens suveränitet. Det är klart. Det är också klart att Georgien har utplånat Sydossetiens huvudstad Tschinvali och skjutit den sönder och samman.

På detta georgiska våld har Ryssland reagerat med att försvara sina medborgare i Sydossetien. Det är alltså inte så att Ryssland plötsligt har gripit till vapen för att utplåna en grannstat eller införliva ett nytt geografiskt område med sitt eget. Det handlar om försvar - försvar av den egna befolkningen.

"USA har i många år satsat stora resurser på att utveckla ett missilförsvar som ska upptäcka och bekämpa fientliga missiler så tidigt som möjligt. USA:s planerade bas för missiler i Polen är sannolikt ett steg på vägen och en förklaring till att Ryssland protesterat så häftigt."

Så skriver Jan Blomgren i SvD 2008-02-21, i en sammanfattning av utvecklingen i rymden mellan Kina, Ryssland och USA.

USA planerade tidigt en en bas för missiler i Polen. Polackerna är med på detta, man är ju en del av NATO, men det är rätt klart att Ryssland känner sig hotat av en stor mängd missiler så nära den egna gränsen. Vilken stat skulle inte gjort det?

Ryssland svarar på provokationerna från USAs och NATOs sida genom att hota med kärnvapenbestyckning av stridsflottan i Östersjön, med bas i Kaliningrad.

Nu händer något märkligt med Sverige.

Vi har aldrig varit hotade av Ryssland i modern tid. Sverige har däremot hotat Ryssland historiskt sett. Karl XII hade långt framskridna planer på att invadera Ryssland och inta Moskva. Likaså försökte Napoleon och senare Hitler marschera mot Moskva för att erövra Ryssland.

Ingen av dessa härförare lyckades skjuta den ryska björnen. Man lyckades såra den svårt, men den överlevde. Det framstår klart vilka länder som varit aggressiva i historiens ljus. Det är inte Ryssland. Det är Sverige, Frankrike och Tyskland.

Ryssar har alltså ingen anledning att lita på Västeuropa. Och eftersom Västeuropa står i intimt alliansförbund med USA, som är världens mest och bäst beväpnade enskilda stormakt, så finns det ingen anledning för Ryssarna att tro att denna aggressiva världsmakt skall ha fredliga avsikter med sina missilförband i främmande land (Polen).

Nu händer något märkligt med Sverige skrev jag ovan - eller rättare med de svenska politikerna. De tror att Ryssland blivit en aggressiv, imperialistisk världsmakt med territoriellt expansiva avsikter.

För varje sansad bedömare verkar detta som rena nippran.

Ryssland svarar på en aggressiv politik från USA och dess allierade. Ryssland markerar plats och säger att hit men inte längre får den nordamerikanska våldspolitiken gå. Det är något helt annat än att ha territoriella expansionsplaner.

Det hela har karaktären av två små gossar som slåss i sandlådan och gråtande skyller på varandra. "Det var han som började!"

Sverige och NATO ställer temporärt in militärt samarbete med Ryssland. Bättre vore väl att fortsätta samtala med ryssarna för att få reda på deras avsikter och deras planer för framtiden. Militärt samarbete är alltid bra. Det ger större förståelse för varandras avsikter och vilja.

Sans, förnuft och klokskap är sällsynta egenskaper hos våra svenska och europeiska politiker.